Att byta bokhylla och byta perspektiv, från Karlstads universitet

Jag har varit gästforskare vid Karlstads universitet i två veckor. Att vara gästforskare låter väldigt tjusigt. I praktiken har det inneburit att professor Martin Åberg har lånat ut sitt kontor åt mig i två veckor och att prefekten Arne Larsson har försett mig med passerkort och tillgång till kopieringsmaskinen. Det har blivit några nya möten, några oväntade diskussioner och en del värmländsk vänlighet (eller är det bara dialekten?).

Det mest överraskande och givande mötet har dock varit mitt möte med bokhyllan på kontoret jag lånat. Jag har suttit mitt i ett annat forskningsfält och långsamt låtit nyfikenheten växa, bok för bok. Särskilt givande har det varit att titta på litteratur som knyter an till historisk forskning om människors nätverk.

Kanske gör vi det för sällan? Jag undrar vad som skulle hända om jag fick sitta i två veckor omgiven av en psykologs bokhyllor, eller en litteraturvetares?

Nå väl, nu lämnar jag in mitt passerkort och beger mig tillbaka till Göteborg. Tack Martin Åberg för lånet av kontor och tack till Institutionen för samhälls- och kulturvetenskap!

Pesten 1710, En katastrof i korta rubriker.

För en tid sedan så gick jag i tankar om att skriva om upplevelsen av den sista pestepidemien i Sverige 1710. För Stockholms del så kan så upp till 40 procent av befolkning ha dukat under på bara ett par månader.

Därför begav jag mig till Uppsala universitetsbibliotek för att titta på förordningar om pesten i Stockholm 1710. Det var en ganska obehaglig upplevelse. När jag höll på att bläddra bland förordningarna, proklamationerna och rapporterna om pestens härjningar slog det mig att just de här papperna har en gång cirkulerat i den pesthärjade staden. Dessa papper kan ha blivit infekterade av samma pestbakterier som döda så många på så kort tid. Snurr i skallen, hjärtat bankar, etc. Sedan lugnade jag ned mig. Det var 304 år sedan pesten var I Stockholm. Men det är rörande och skrämmande att vara så nära kvarlevorna av katastrofen.

När jag tittade genom förordningarna kunde man se hela epidemin i sammandrag i rubrikerna. Först domineras förordningarna av Magnus Stenbocks seger över den danska invasionshären i Skåne. Därefter många texter från kungen om nya skatter och utskrivningar. Sedan:

2 september 1710: Rådet i Stockholm: ” Förordning angående de från besmittade orter ankommande farkoster och passagerare” Ingen får släppas in i staden för att smittan inte ska sprida sig från Baltikum.

20 september skriver Överståthållaren i Stockholm: ”Förordning angående åtskillige Mått som böra i akt tagas vid den nu påstående farsoten.” Pesten har kommit till staden. Vita kors målas på dörrarna på de hus som är besmittade.

1710, Kunliga Collegio Medico skriver: ”Kort underrättelse om huru man sig förhålla skal när gud land och rike med en grym pestilentialisk fahrsot straffa täckes. Uppå höga överhetens nådiga befallning uppsat av kongl. Collegio Medico I Stockholm åhr 1710”

24 oktober 1710. Rådet har flytt till Arboga. ”Förordning angående de anstalter som till den smittsamma farsotens hämmande och avhållande ifrån denna staden nödige finnas.” Ingen får komma in till Arboga utan särskilt tillstånd. Polismästaren vaktar stadens portar. Torgen ska rökas med ris för att få bort ond lukt.

5 november 1710, Överståthållaren I Stockholm utfärdar ”Ytterligare förordning angående några mått som jämväl böra i akt tagas vid den ännu påstående farsoten”

8 november 1710, Rådet i Arboga försöker hindra ytterligare spridning av smittan. ”Ytterligare förordning angående några Mått som jämväl böra i akt tagas vid den ännu påstående farsoten”

1 februari 1711. Stockholm, Epidemin ebbar ut. Överståthållaren skriver ”Förordning angående Några Mått som böra i acht tagas till förekommande at den igenom guds nåd nu aftagande Farsoten ej må sig å nyo utbreda”

29 april 1711. Stockholm, Pesten har tärt hårt på gravgrävarna. ”Reglemente och förordning för Jorde-Gummorne uti Stockholm uppå höga överhetens befallning och approbation af Kongl Collegio Medico”

30 april 1711. Pesten är över I Stockholm. Tacksägelse sjungs i kyrkorna. ”Tacksägelse till Gud som den svåra pestilentien här i Stockholm nådeligen upphöra och stadna låtit skedd i alla kyrkorna den 30 april 1711”

Efter ungefär fem månader är katastrofen över, de döda räknas. Förordningarna, breven och plakaten börjar återigen handla om skatter och utskrivningar, kriget kommer att fortsätta i ytterligare tio år.

Nu blev det ingen bok om detta för min del, eftersom Magnus Västerbro hann förekomma mig och skriva Pestens år: döden i Stockholm 1710. En bra bok dessutom!

Bildresultat för pestens år

 

Stockholms mentala världskarta 1635 (någon som vill skriva en C-uppsats?)

Jag har försökt göra en visualisering över den mentala världskartan för Stockholmare år 1635. Metoden var ganska enkel. Såhär:

Stockholms stads tänkeböcker finns publicerade för åren 1400-någonting fram till 1635. Tänkeböckerna upptar allt det som kom inför stadens råd, vilket fungerade både som kommunstyrelse (typ) och som domstol. Längst bak i böckerna finns det ett ortsnamnsregister som tar upp alla namngivna orter som förekommer i tänkeböckerna. Att en ort är namngiven kan alltså bero på många olika saker: att någon kommer därifrån, att någon har hört talas om platsen, att man skickat brev dit, etc. Sammantaget tror jag att det kan vara ett hyfsat enkelt sätt att se vilka delar av världen (eller iaf Europa) som man hade med att göra, direkt eller indirekt, i Stockholm.

Jag har använt registret för tänkeboken år 1635. Varje namngiven ort utanför Stockholm har fått bli en liten röd flagga på en google-karta. Om den har namngivits fler än en gång har jag skrivit det i titelraden på den röda flaggan (vilket inte syns på bilderna tyvärr, men om man klickar på dem). Regionnamn (som tex ”Västergötland” eller ”Holland”) har jag skrivit i stora bokstäver vid den röda flaggan för att visa att det inte är en exakt plats.

Såhär ser kartan ut:

Screenshot 2015-11-07 at 15.53.37

En närmre bild på norra Sverige och Finland ser ut såhär:

Screenshot 2015-11-07 at 15.54.16

Den som vill se hela kartan och kunna klicka runt på de olika flaggorna hittar den här: Karta över Stockholmares världsbild 1635

Så vad säger då det här? Att det finns så många namngivna orter i Mälardalen är inte konstigt, det rör sig antagligen om människor som flyttat in till staden eller som är på besök, har affärsverksamhet med, etc. Att det finns många namngivna orter i Tyskland är inte heller förvånande. Det är ju där den svenska armén härjar runt i det trettioåriga kriget. Men jag förvånas över hur sällan orter i Baltikum, Polen och östra Östersjön nämns och hur ofta orter och länder i väst, som Amsterdam (11 omnämnanden), England, Paris, nämns. Men det är svårt att läsa ut något tydligt resultat (och det gör mig lite besviken).

Något som förvånar är hur många orter i bottniska viken man haft att göra med. Jag tror att det här är tiden då Stockholm är stapelhamn (alltså exporthamn) för allt som produceras i norr, men är ändå förvånad över att man hade att göra med orter som tex. Kalix redan då, en ort som vid tiden knappast kan ha varit mer än ett knippe hus i vildmarken.Kanske kan någon C-uppsatsstudent ta upp bollen och göra det här mer systematiskt, över en längre tid och med ett snyggare program för att göra kartan i. Det skulle vara spännande att se om det finns några stora förändringar i mönstret över tid.

Detta inlägg publicerades ursprungligen i november 2015 på min gamla blogg, www.borenbuff.wordpress.com

Gunnar Ekelöf om möss som dansar och mina våndor inför reduktionistisk teori

Just nu läser jag som sagt gammalt rättsmaterial. Domstolsprotokoll från 1600-talet. Stölder, mord, fastighetsaffärer och hor. Som humanistisk forskare förutsätts jag inte bara redovisa antalet förseelser, utan också tolka dem. Inte bara svara på vad men också varför.

Det får mig att tänka på en essä av Gunnar Ekelöf som jag läste för ganska många år sedan. Han skriver om dansmöss han sett i en djuraffär som barn. ”Alltid var det någon där som snurrade och snodde” ”Och det föreföll nästan som om deras dans hade varit någon form av vansinne, som om de tvingades ut på dansbanan för att befria sig från ett lika plötsligt som olidlig själslig klåda som ständigt återvände på nytt.”

Sedan går han hem. I ett uppslagsverk läser han att dansmössen dansar på grund av en missbildning i örat, som gör att de skakar på kvällarna. En vetenskaplig förklaring. Men vad har det egentligen förklarat? Det har svarat på varför, men suget, det mörka behovet till att dansa som musen måste känna? Det får inte plats i förklaringen. Den förklaringen som är rätt i sak lämnar det relevanta utanför.

Och utan att likställa möss och människor så kan jag känna så inför de stackare jag finner i rättegångsprotokollen. Hur ska jag förklara deras beteende? Ska deras lust, passion, besvikelse och förhoppning tryckas ned till ekonomiska modeller om rationalitet? Att säga att tjuven ville ha pengar, det är en korrekt förklaring. Men ändå förklarar det ingenting.

Det finns hos människorna en pervers kyla som sätter även människor i bur.

(Citaten är hämtade ur Gunnar Ekelöfs essä Zoologiska trädgårdar som återfinns i samlingen promenader och utflykter.) Detta är ett gammalt inlägg, från min tidigare blogg och publicerades ursprungligen sommaren 2016.